Jag har alltid velat leva i Jesus Kristus gemenskap. Där har jag alltid funnit ändlös kärlek. Den gemenskap som församlingen ger kan man faktiskt aldrig finna någon annan stans, för vi strävar alla mot samma mål, att vandra med Jesus.
Det som grämer mig är att ingen annan stans har jag heller bevittnat så mycket sorg, utanförskap och människoförtryck som inom den kristna fösamlingen. Så många människor som man sett uteslutits från Kristi kyrka på grund av "fel" levnadssätt och att man kanske ifrågasatt församlingens förhållning till känsliga frågor. Det man inte får glömma är att det aldrig varit Jesus som uteslutit dessa personer, utan vi människor här på jorden har tagit oss friheten att i Jesu Kristi namn utesluta hans barn från hans egen kyrka.
Själv är jag övertygad om att det är just dem, de uteslutna som får komma närmanst Jesus Kristus när jordelivet är slut. Han tar de tappra till sitt hjärta just för att de fått utkämpa en kamp om att bli älskade här på jorden.
Kanske är det just Sara Malmberg, Lars Gårdfeldt och alla de andra kristna homosexuella som kämpar den hårdaste striden av dem alla, att trots sin kärlek till någon av sitt eget kön aldrig föneka Gud i sitt liv. Istället är de pionjärer som försöker avveckla gamla medeltida synsätt på människans kärlek och återknyta till Jesus allra heligaste gåva. Att kunna älska och bli älskad.
